Om boken: år / Södra, vid havet... En gammal hamnstad! Efter en lägenhet på norra halvklotet - en hel våning i ett gammalt hus... Nästan en herrgård! Och sådan hopplös melankoli. Du måste vara glad, men det finns inget att göra. Hoppet var fruset till kärnan. Hon är en knöl, inte ett virus, hon kan inte vänta för evigt på ett mirakel i det iskalla mörkret. "Det här är ett syndrom jag läste det har till och med ett namn... - Jag minns inte nu när livet plötsligt blir bättre, det kommer att försvinna, i extrema fall ta några piller." För ett år sedan blinkade bara en skugga i konversationer om att flytta, torrt kallade "brottsnivån". Det är inte så att han var lång, diskussionerna på forumen handlade mest om delikatesser och städningen av strandsanden, men ändå... Människor i uniform hade oftare en maskingevär på axeln, och inte bara ett hölster på bältet. Men de var också södra, resort, imponerande stora. Åtminstone på boulevarderna, dagtid. "Allt är bra. Trots allt är allt bra!... Sant?"